Grönlandshunden

Dette er en gammel svensk standard fra 1908. Sakset i fra Svenska kennelklubbens bibliotek 2 Nordiska spetsen av S. Sahlin.

Bilde

Grönlandshunden är den största af samtliga Nordiska spetsarne, af kanske något mindre utpräglad spetshundtyp är hans rasfränder, men den har en särdeles stolt och själfmedveten hällning. Hanhundens boghöjd går upp till c:a 65 centimeter; tikens till 60 centimeter; vikten för den förre till 40 à 45 kilo.

Hufvudet är medelstort och bäres högt. Sedd framifrån är pannan endast lindrigt hvälfd, men den har rätt stort afstånd mellan öronen; bredden mellan ögonen är mindre. Öfvergången mot nosen är lång och jämnlöpande; näsbenet är nästan rakt. Läpparna äro torra och stramma, men underkäken är i regeln icke synlig i profil. Det är sällsynt att hunden dreglar.

Öronen äre upprättstående och spetsiga, jamförelsesvis små och icke särskildt breda vid roten. De äro invändigt starkt hårbeväxta och bäras i regeln framåtvända, men när hunden visar vänlighet, böjas de bakåt. (Stora öron räknas som tecken på dårlig härstamning.)

Ögonen, som böra vara mörka till färgen, äro jamförelsesvis små med liflig, stundom hvass blick. (Ljusa ögon räknas som fel.)

Halsen är tät och grof med kraftig muskulatur och något böjd.

Kroppen är tät och sluten med djupt och bredt bröstparti. Ryggen är ganska rak och lindrigt sluttande mot länden. Korset är kort och veka lifvel endast föga uppdraget.

Frambenen äro raka och kraftiga.

Bakbenen äro likledes raka med endast obetydlig böjning i knä och hasar; detta kan dock ofta genom strängt arbete förändras därhän, att gamla slitna draghundar få starkare böjning i nämnda leder. Både fram- och bakbenen jämnförelsevis korta.

Fötterne är stora och runda med skilda tår och korta, starka klor; trampdynorna äro hårda och starka.

Svansen är starkt behårad och når i längd knappt till hasleden. Den bäres af äldre hundar i rörelse nästan alltid ringlad öfver ryggen, men af unghundar ofta hängande.

Hårbeklädnaden är på kroppen lång ock tät; den är längst på hals, rygg, lår och svans, och i all synnerhet är hårbelaget rikligt å öfvergången från halsen till ryggen, hvarvest det bildar en skarpt begänsad, trekantig sadel. Täck eller stickelhåren äro raka och sträfva och bottenullen särdeles rik. A hufvudet och benen är håret kortare än å kroppen. Fransar saknas.

Färgen är i hufvudsak svart, rödbrun, smutsgul och grå, i regel med hvita teckningar. Hvita hundar med helt eller delvis färgadt hufvud förekomma ofta, helavita mera sällan, men räknas som önskefärg.

Poängberäkning

Hufvud 10 poäng, Nos 10, Öron och ögon 15, Kropp och ben 10, Svans 10, Hårbeklädnad 20, Färg 10, Totalintryck 15

Summa 100 poäng

 Den siden du er på nå ble sist oppdatert 31/12-2007

Gå til hovedsiden for siste nytt

 Del denne siden på Facebook: